Om oss
100227

   
Lotta, Marianne och Sofie med högdräktiga Eik.

Sofie Engvall, 34 år.

Sofie (tidigare Engström) är utbildad B-instruktör och C-tränare. År 2004 startade hon ridskolan och träningsverksamheten.  

Sofie påbörjade sin hästkarriär på ridskoleponnyer och sedan vidare som skötare, medryttare, fodervärd och ägare till olika raser. Hon kom i kontakt med islandshästar på en praktikplats när hon var 16 år och sedan dess har hon velat hålla på med just islandshästar. Vid 22 års ålder åkte hon till Island. Precis som de flesta andra blev hon åter igen en total nybörjare. Efter att ha raderat så mycket hon kunde av det hon lärt sig tidigare och med rådet att bara lyssna och lära av hästarna, - Rid den här också!, växte en helt ny hästvärld/ridstil/kommunikation fram. Väl hemma i Sverige igen så fortsatte utvecklingen hos Barbro och Otto Bäckström i Tölt i Väst, då i Lerum, fram under drygt ett år. Det var också där och med deras påtryckningar som hon gjorde C-tränarprovet.

Sofie har arbetat åt framstående tränare såväl på Island som i Sverige.

Sofie arbetar normalt heltid med att instruera i ridskolan, under privatlektioner och kurser, samt tränar egna och andras hästar. 
Hon går nu och väntar på att bebisen, som är beräknad till 5 feb ska komma ut. Därefter följer två månade med så lite jobb som möjligt och från april är tanken att hon jobbar deltid det närmaste året. Sofie gifte sig 22 dec 2009.

Lotta Ahlström, 47 år.

Numera utbildad Ridledare för Islandshäst.
Lotta har ridit hela sitt liv och har ridit islandshäst de senaste 20 åren. Hon har en massa års erfarenhet som turledare och älskar att jobba med hästar! Tidigare har hon arbetat som frisör och säljare på Kick´s. Lotta är gift, har tre barn och en hund. Hon är uppe med tuppen och är alltid lika pigg och glad. Om det arrangeras någon Gökotteritt, så blir Lotta med största sannolikhet ledaren för den.

Lotta jobbar hos oss så ofta hon kan med både uteritter och lektioner.

Marianne Wallenbro, 40 år.

Har gått Ridledarutbildning för Islandshäst.

Började rida på en 4-h gård när hon var 5 år, vid 11 år så började hon på Sorunda Ridklubb som startade sin verksamhet på fjordingar, nordsvenskar och andra korsningar. Med åren så fick hon mer ansvar och hjälpte till med knatteridning, handikappridning och mycket stalljobb. Mellan 14-16 år höll hon på med travare, lärde sig köra in och träna. Många av hennes kompisar hade hästar så hon har även varit "medryttare" allt ifrån russ till tokiga fullblod. Hennes kontakt med Islandshästar började 2003 när hon följde med sin granne till Drakboda för att "prova" och blev då fast vid denna underbara hästras. Under 3 års tid så var hon medryttare till en islandshäst som heter Silja och då stod på Drakboda. En mycket lärorik tid eftersom hon inte var den lättaste att rida. Marianne har varit hos oss sen Mars 2008 och säger att hon stormtrivs! Marianne har sambo, tre barn (17, 9 och 8 år) tre katter, 2 hundar och en guldfisk.

Marianne håller både lektioner och uteritter utöver allt annat praktiskt som behöver göras. Avlastar numera Sofie en hel del på kontoret också!

Josefine Backman, 25 år.

Hon är utbildad B-instruktör för islandshäst, har egen häst och har tävlat en del.

Josefine har precis flyttat till Stockholm eller Flemingsberg efter en tid som ridskolechef på islandshästanläggningen Stenholmen i Linköping. Hon är pigg och glad och duktig på att rida och undervisa. Vi är glada att ha fått tag i en så duktig och trevlig medarbetare.

Josefine håller lektioner tre kvällar i veckan, rider till ca 5-6 hästar tre dagar i veckan och håller privatlektioner ca varannan vecka hos oss under vårterminen.

Marie Skogsberg, 50 år.

Marie är vår klippa här på gården. Hon och dottern/döttrarna bor här på deltid och har koll på allt som händer. Marie är medryttare på Birta, håller koll på alla inbetalningar och håller förutom en och annan uteritt oftast i Ridlekiset. Marie planerar att gå Ridledarutbildning för Islandshäst nu i vår eller i alla fall i år. Bild kommer...

 Jóhann Fridgeirsson

Jóhann Fridgeirsson, välkänd FT-tränare verksam i Sverige och på Island, besökte Sofies islandshästar under en vecka i februari 2007. Han summerar sin vistelse såhär:

"Jag är väldigt nöjd med min vistelse på Häringe. Det är ovanligt att en verksamhet har så pass bra hästar. det är ovanligt att de är så rena i gångarterna och lättridna i tölt. Det är ett bevis på att man har valt bra hästar till verksamheten samt att hästarna är tillridna för att bibehålla kvaliteten.

Hos Sofies islandshästar finns en bra anläggning med ridhus och ovalbana. Ridvägarna är mycket bra."

Nicole Weiffert - om markkursen

"Markkursen som jag gick hos Sofie har verkligen varit över alla mina förväntningar.

Jag har ridit i många år och hade fastnat i ett mönster som hindrade mig att utvecklas. Hade stått still en längre tid och var för det mesta frustrerad efter ridlektioner. Vi är medryttare på en ponny som mina döttrar, 7 och 3 år, rider en gång per vecka. När vi började kände jag mig osäker, för ponnyn gjorde vad den ville och jag kände att situationen i längden skulle bli farlig för mina döttrar. Ponnyn "såg oss inte". När den såg ett äpple på vägen (finns många äppelträd på gården) gjorde den sig fri och skulle till vilket pris som helst äta det!! Jag hade ingen kontroll alls. Ibland galopperade den bara iväg för att den tröttnade. Tur att min äldsta dotter har en så bra balans! Det hände också att den sprang över oss. Det låter som om ponnyn är dum, men så är inte fallet. Den är tillgiven, tycker om sällskap och kel. Den visste bara inte bättre.

Genom markkursen har jag fått "verktyg" att få kontroll och framför allt förståelse för hästar. Att kunna motivera hästen att agera rätt och att hästen utför saker som jag ber den om, känns helt fantastiskt.

Vi lärde oss hur viktigt kroppsspråket är. Med kroppsspråk och små hjälper kommunicerar jag med hästen. Det handlar om rättvist ledarskap utan hot och skäll. Att handskas med hästar handlar också om förtroende och trygghet. Känner ponnyn sig trygg hos mig, vet jag att mina döttrar är trygga på ponnyns rygg.

Jag lärde mig också att läsa av hästens kroppsspråk. Detta hjälper mig att vara ett steg före, vid t.ex. en fara, innan hästen fördjupar sig i flyktinstinkten. Jag ser också om hästen känner sig obekväm när den utför en övning, eller helt enkelt tappar intresset.

Markkursen har också hjälpt mig vad gäller ridningen. Ridning har ingenting med muskelkraft att göra! Man behöver inte klämma runt hästen tills man blir blå i ansiktet, för det gjorde jag tidigare. Jag lärde mig att be hästen i första hand och att kunna analysera om hästen förstår vad jag kräver eller om den bara struntar i mig. Jag sitter numera avslappnad men med spänst i sadeln - inte längre spänd eller krampaktig. Jag "sågar" inte längre med tyglarna för att få hästen att gå på tygeln. Det gäller även här att hästen känner sig trygg, avspänd och motiverad. Naturligtvis lyckas jag inte jämt att genomföra det jag har lärt mig, men jag vet i alla fall vägen dit.

Mina döttrar rider på ponnyn nu utan rädsla och min äldsta dotter rider själv utan att jag håller i. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle våga detta.

Jag ser verkligen fram emot fortsättningskursen, för man är ju aldrig färdiglärd."