Vi ska alltid minnas
PRINS frá Jórvík

Ett av de nya stona har nu gått en och en halv vecka i hagen bredvid verksamhetshästarna för att lära känna dem. Idag var det dags för henne att släppas in i rörhagen. Prins sprang emot henne, vände sig om som de ju brukar och hon gjorde likadant men sparkade med full kraft. Detta är inte särskilt ovanligt men i vissa fall, som i detta är oturen maximal. Med den kraft som Prins ben träffades i kombination med den vinkeln som det träffades ur gjorde att benet inte höll. Lårbenet gick av. Det går inte att behandla och det finns bara ett alternativ. Han mådde bra och såg pigg och glad ut, förmodligen kände han inte av benet. Prins blev ompysslad och fick stå och äta hö och havre sin sista timme här hos oss.

Jag har aldrig sett en sötare häst än Prins. Inte många hästar klarar uppgiften att bära femåringar i galopp på uteritter. Han hade kunnat vara läromästare åt många små barn länge till. Jag är glad och tacksam över att jag fått ha denna unika lilla häst i mitt liv. För några år sen fick han kolik och fick stå på Strömsholm några dagar. De ringde och undrade hur mycket han fick kosta... Det skulle eventuellt krävas buköppning och då kunna kosta över 100 000 kr. Han var ju trots allt ganska gammal tyckte de. Jag förstod inte vad de pratade om. Han var inte gammal, det vet vi ju alla som kände Prins. Många som kom hit och red undrade om de skulle rida på den där unghästen. Hur som helst så ansåg jag då att Prins fick kosta vad som behövdes för att göra honom frisk igen. Det behövdes dock ingen operation för honom och han återhämtade sig inom några veckor. Tyvärr fanns det inget att göra denna gång. Många tårar fälls på Häringe men Trapalanda fick en prins.